Avgående ordföranden har ordet - mars 2015


Man kanske inte skall jämföra tidsperioder, men jag gör det. Under de senaste 15 åren har jag upplevt stunder av sorg, men också av mycket ny glädje. Jag syftar då inte minst på den tid, när jag har haft förtroendet att vara ordförande för ALP-klubben.

Ett auktoritärt ledarskap har jag försökt undvika i min roll inom styrelsen. Vi har varit ett härligt gäng med pensionärer som försökt vara påhittiga, vilket har gjort att man nästan har längtat till styrelsemötena. När någon delegerats en uppgift/ett projekt, har vederbörande aldrig ifrågasatt detta. Ordinarie eller suppleant har vi aldrig gjort skillnad på. Det har säkert bidragit till varierande aktiviteter för medlemmarna. Det har varit spännande resor, t.ex. till Kina, Thailand, Sydafrika, Ungern, Tyskland, Holland och Island samt de hemliga resorna. Det har varit höjdpunkter under åren. Då jag vet att reslusten är stor inom klubben, rekommenderar jag att man fortsätter med minst en utlandsresa om året, t.ex. till Kroatien, Kuba eller Mexiko och/eller till europeiska huvudstäder.

Vad jag också vet, det är att det finns många medlemmar inom klubben med breda kunskaper, en reserv som bör tas till vara, t.ex. som föredragshållare, kurs-/studie-ledare eller som guide. Men kan man verkligen få dem som har lämplig kompetens att ställa upp? Jag tror att många inser att man inte hela tiden kan ”komma till dukat bord”, utan man måste bjuda till själv också. Var inte blygsam, kom med idéer, erbjudanden och förslag till styrelsen!

Rekrytering av nya medlemmar är ett stort problem och en utmaning för den nya styrelsen. Personligen tror jag inte att lösningen är att byta ut ordet ”pensionär” mot ”veteran” eller ”senior”. Bristande kontakt med den som slutar och som är berättigad till medlemskap är ett bekymmer som måste lösas. Det måste nog till ett förbättrat samarbete med personalansvariga på respektive enhet. De kan informera om klubbens hemsida samt informera om vilka som slutat. Även här kan medlemmarna hjälpa till och tipsa om tänkbara nya medlemmar.

Till sist, men inte minst…:

Jag måste erkänna, att om inte Ulla varit sekreterare under alla åren, hade jag aldrig varit ordförande i 15 år!  Tack, stort tack till Ulla!!! Klubbmästaren Ove har också varit en klippa att luta sig mot med alla fester som har arrangerats, liksom Bosse, som skött ekonomin utan klander från våra duktiga revisorer!

Ett stort tack till de övriga härliga medlemmar som jag fått arbeta tillsammans med, och naturligtvis också ett stort tack till övriga som valt mig 15 gånger till ordförande för klubben.

Jag vill tillönska den nye ordföranden och styrelsen ett bra arbetsklimat och att övriga medlemmar kommer att hjälpa till mera framöver.

Därmed  tackar jag för mig!

Jack